Naturens dragningskraft: En mix av arv & miljö
En ny studie utförd av forskare vid Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kastar ljus över hårt debatterade frågan om arv och miljö: Är vår dragning till det gröna en medfödd instinkt eller ett resultat av vår uppväxtmiljö? Enligt forskarna är det korta svaret på frågan inte helt enkelt, och individuella skillnader spelar en stor roll.
Det har länge föreslagits att naturkontakt omedvetet leder till olika positiva reaktioner. Till exempel erbjuder hypotesen ”Biofili” en förklaring. Biophiliahypotesen föreslår att det finns en medfödd samhörighetskänsla med naturen. De som berövas kontakt med naturen lider av det psykiskt och detta bristtillstånd leder till en mätbar nedsättning av välbefinnandet. Även om vissa stadsplanerare har omfamnat Biophilia-konceptet för att möta utmaningar i städer genom att öka grönskan, har hypotesen inte universellt accepterats och kritiker menar att brist på konkret evidens finns.
Forskare från Göteborgs universitet och SLU har därför gått igenom ett flertal studier som behandlar välbefinnandets relation med naturen. Bland annat har de kollat på en japansk studie där det mättes hjärtslag hos personer som vandrar i skog och stad. Resultaten visade att positiva känslor ökade hos 65% av deltagarna under skogsvandring, vilket betonar den individuella variationen i upplevelsen av naturen. En annan studie som forskarna granskade fokuserade på intrinsiska faktorer, särskilt de genetiska effekterna på människors naturinriktning och erfarenhet. Med en deltagargrupp på 1153 tvillingpar, bestående av både enäggstvillingar och tvåäggstvillingar, genomfördes bedömningar av de genetiska effekterna. Resultaten visade att enäggstvillingar hade en större likhet i naturinriktning jämfört med icke-identiska tvillingar, med en uppskattad ärftlighet på 46%. Vidare fanns det positiva genetiska samband mellan naturorientering och frekvensen av besök i naturmiljöer.
Slutsatsen forskare från Göteborgs universitet och SLU drog efter att analyserat flera studier var att både ärftliga och miljömässiga faktorer påverkar individens inställning till naturen. De framhäver att många människor har en omedveten positiv upplevelse av naturen, men att variationen i förhållandet till naturen är resultatet av en komplex interaktion mellan arv och miljö. Där kan naturen betyda helt olika saker för olika personer. Vissa kanske helst söker en park med gräsmattor och planterade träd, medan andra mår bättre av att vistas i ren vildmark. Forskarna menar att även denna variation avgörs av både arv och miljö.
Forskarnas råd till stadsplanerare är att undvika standardisering av grönområden vid stadsplanering och att det är viktigt att olika individers varierande preferenser för grönområden bör beaktas.
Läs forskningsrapporten här!